Dimma, sol och lera.

Dimman låg tät över fälten. Solen syntes som en blek ljusskiva från en mjölkvit  himmel. Jag och "Sleipner", min nya gravelbike (Orbea Terra H-30-D) gjorde igår vår premiärtur. Över staden hade solen börjat skina från en blå men lätt disig himmel efter en dimmig morgon. Nu verkade det som att dimman dragit norrut och att vi äter var på väg in i den.

Grusvägarna på Gryta ås, en dryg halvmil norr om Västerås, var våta, leriga och sliriga och temperaturen hade kämpat sig upp till modiga fem grader, men från trampamdet och koncentrationen hjälpte mig att hålla värmen. Cykeln och jag färdades upp mot Gamla Salavägen och över på en liten grusväg som först går parallellt med riksväg 56 för att senare, under en viadukt, för en över till byn Äs, som är belägen på en nordlig sträckning av Badelundaåsen, ca 10 km norr om staden. Där kom vi in på en traktorväg med leriga spår och fortfarande isiga vattenpölar, något som nödsakade mig att hoppa av cykeln för att forcera hindren till fots.

Från Gesala cyklade jag i riktning mot Tortuna via Hedensberg och Ekeby på vägar som täcktes av vad som mest är att likna vid ett tunt lager sugig gyttja ovanpå tjälfrusen mark. Det gick inte så fort framåt men de dimhöljda och solupplysta åkrarna, skogspartierna och bebyggelsen gav landskapet em särskild trolsk lyster.

Via grusvägen från Tortunavägen mot Ingeberga och Rugby tog jag mig vidare till gång och cykelstråket längs Badelundaåsen i riktning mot Hälla köpcentrum. Här bestämde jag att turen var slut efter 37 km på vägarna

Min första bekantskap med Sleipner blev alltså denna tur. Cykeln kändes stabil, utväxlingen lätt och smidig (Shimano Grx-Rx 810) och tryggt tack vare de hydrauliska skivbromsarna. Trots tröga vägar och trötta ben, som utsats för en 11 km lång morgonpromenad var turen givande. Sleipner och jag har nu inlett våra gemensamma äventyr.