Kylslaget men nyttigt

Så sakteliga börjar jag komma igång med cyklingen igen. Det är fortfarande kallt, vädret är oberäkneligt men solen och ljuset är på väg tillbaka. Jag och min nya följeslagare, "Sleipner" (Orbea Terra H-30) gav oss ut såväl igår som idag på förmiddagen.

Igår gick färden till Gäddeholm och några undangömda grusvägar i de omgivande skogsområdena och idag styrdes färden norröver mot skogsområdena i gränslandet mor Sala kommun. Igår lyste solen men kylan i luften var påtaglig och tjäle och is ännu tydligt närvarande, något som speciellt märktes där frusna traktorspår gjorde sitt bästa att göra framfarten mer osäker och knölig. Idag var det något mindre kallt men vinden var ändå vass och ogin på ett sätt som gjorde hemfärden från Hallsta, ca 20 km norr om Västerås, till en tålamodsprövande utmaning. 

Huvudsaken nu är att jag är i gång igen på riktigt med en ny och kompetent följeslagare på vägarna. Orbea Terra H-30 är framförallt stabil men också lättmanövrerad och utväxlingen smidig och säker med hjälp av Shimano Grx-Rx 810, en för ändamålet  anpassad komponentgrupp. 

Gårdagens tur blev 43 km och dagens ca 46 men de kändes mer ansträngande än vad distanserna borde har gjort, något som med all visshet hade att göra med  vädret och framförallt vinden.    Min egen kondition återstår att bygga upp, steg för steg, det måste erkännas, även om jag tycker att formen för årstiden ändå är hyfsad. 

I fredags efter jobbet blev det också en kortare tur på väg hem, denna gång med min Scott, som tills den får nya däck, får tjänstgöra som pendlarcykel. Även då kom jag till trakterna av Gäddeholm  och tog tillfället i akt att ta mig en titt på fornborgen Dybo borg, som passeras av en trevlig grusväg. 

Vid jämförelse med Sleipner är det en annan upplevelse att cykla med Scott. Den senare är lättare men mindre robust. Vibrationer och hinder på vägen är mer påtagliga än på Orbean. Något som också blivit tydligt är att Scott nog var något för liten för mig, trots att den skulle passa min längd (upp till 190 cm enl uppgift). På Sleipner känner jag  mig mer bekväm som gravelcyklist. Jag kommer inte att avyttra min äldre cykel. Den ska istället ställas om till landsvägsbruk med hjälp av ett par lämpliga däck.

Även om turerna nog inte är de behagligaste jag gjort har de nog ändå varit bra, härdande och tålamod tålamodsprövande. Ljusare och varmare tider väntar.