Peak experience på cykelsadeln
Vägen, himlen och vinden. Rörelse och stillhet. Närvaron i det som är och det som passeras.
Kanske är det så men det är betydligt mer mångbottnat.
Genom Upplands grusvägsrike och den långa marschen hem
Söndagen bjöd på en betydligt gråare himmel än dagen innan. Jag sniglade mig långsamt ut från Uppsala sent på förmiddagen, för att ta mig hemåt. Den här gången valde jag en annan rutt för färden. Från Stenhagen vände jag styret västerut och började trampa i riktning mot Vänge, på den cykelväg som löper parallellt med väg 72 i riktning mot Heby och Sala. Det gick långsamt. Det kändes att benmusklerna fått sitt dagen innan men jag tog mig fram. På fötterna hade jag äntligen cykelskor och kunde öva mig i att använda trampet så effektivt som möjligt. Men mitt uttröttade tillstånd gjorde att jag endast i begränsad utsträckning kunde dra nytta av rundtrampet. Tydligast kände jag dock en positivt skillnad i uppförsbackarna när jag kunde utnyttja mer av mina kroppskrafter än vad som annars skulle ha varit möjligt. Vid Järlåsa korsade jag järnvägen och cyklade söderut. Vid en festplats tog jag en kort lunchpaus och fortsatte sen söderut med Fjärdhundra som delmål. Det var nu jag kom in
Kommentarer
Skicka en kommentar