Cyklatser

Igår kom det ett skyfall. Himlen tycktes öppna sig över COOP:s parkering vid Stenby. Själv stod jag någorlunda torr och säker under det utskjutande taket vid cykelställen. Jag hade precis återvänt hemåt efter ännu en upptäcktsfärd på småvägarna norr om Västerås och jag var, trots ett tillfälligt Strava-haveri, rätt nöjd. Efter jobbet hade jag satt fart mot Tillberga och Hedensbergs herrgård via Tillberga kyrkbacke och över järnvägsövergången nedanför. Från Hedensberg cyklade jag en kortare sträcka åt väster och kunde, efter ännu en järnvägsövergång, svänga av åt vänster vid en skylt med texten "Skogsängen". Därifrån ledde en smal och rätt stenig grusväg förbi några bostadshus och vidare in  i ett skogsområde, där vägen efter Sommarängen övergick till att bli en skogsväg med tydliga hjulspår och ett gräsbevuxet mittparti. Runt vägen stod skogen i tilltagande höstskrud, gula löv och rodnande under en grå himmel över en smal vägslinga som från utgångspunkten är 5-6 km om jag m

Det är höst. Kyligare luft, regniga dagar, tunga moln och arbete, det är en sida av det. En annan är höga klara skyar, strålande sol, starka färger som både minner om en ökad livsintensitet och det oundvikliga bortdöendet. Den tidiga hösten är min tid tack vare detta. Den senaste veckan har jag varit förkyld, till och med haft feber och övervägt att stanna hemma från arbetet men på grund av en blandning av envishet, pliktrohet och dumhet, kämpade jag mig genom dagarna. I måndags, innan eländet bröt ut på allvar, begav jag mig ut i ett skogsområde, nära Gesala, en by nån mil norr om Västerås, inte långt från där Sala-vägen går norröver mot Sala och vidare mot Gävle. Efter turen bröt snuvan ut och något cyklande blev det inte mer den veckan förrän idag. Den närbelägna skogen norr om stan lockade. En smal grusväg letade sig upp från den asfalterade vägstumpen mellan Gesala och riksväg 56, alldeles intill en gård. Tidigt på förmiddagen styrde jag in igen bland träden. Gulnande lövträd,