Cyklatser

Korta turer har sin charm även om jag känner mig som mest hängiven när flera tiotals eller hundratals kilometer ligger framför mig... Igår cyklade jag flera varv på en bana på Badelundaåsens södra del i Västerås, nära Anundshög och de fornminnestäta trakterna däromkring. En grusväg, där man, om man kommer från stan via Bjurhovda, tar av till höger, övergår, efter att man passerat Tibble gård, i en smal grusstig som går uppför åsryggen på en bitvis smal och slingrande platå, som omges av ekbevuxna hagar, där bland annat hästar betar. På några ställen kan man se ut över området som man får god utsikt över. Det går att rulla på bra en god bit av sträckan såvida man inte möter fotgängare med hundar eller rent av ryttare. Det gjorde jag igår och fick mig att fundera en del över min framfart. När man kommit ned från åsryggen åker man i nordlig riktning på en smal grusväg ned hjulspår i riktning mot utgångspunkten nära Tibble. Så åkte jag fram och tillbaka, uppåt och nedåt igår tills jag

Tiden går och jag Kan konstatera att det inte blivit  mycket skrivet här. Men cyklat har jag,  Mycket till och med periodvis. Värmlandsturen avslutades efter ett stopp i Örebro, som tyvärr inleddes med en mindre olycka och lackskador på cykeln men dagen efter kunde jag lyckligen ta mig hem via fina landsbygdsvägar via Arboga och Köping.  54 mil blev turen allt som allt. Bara några dagar senare var det dags igen. Nu styrde jag österut mot Uppsala längs vägar jag åkt på i slutet av april. Men det gick långsamt den här gången pga värmen.  Över 30 grader och under en ibland obarmhärtigt het sol tog jag mig fram mellan gulnande björkar och torkade ängar och fält. Törstig, svettigt och kanske vare sig njutbart eller ens hälsosamt var det men jag kom fram. Jag stannade två nätter i Uppsala hos släkt och vänner och hann göra besök i Gamla Uppsala och vid gravfältet i Valsgärde, inte långt därifrån. Från Uppsala styrde jag norrut, först mot Vendels kyrka där jag sammanträffade med mina för