Sensommarturer
Tiden går och jag Kan konstatera att det inte blivit mycket skrivet här. Men cyklat har jag, Mycket till och med periodvis. Värmlandsturen avslutades efter ett stopp i Örebro, som tyvärr inleddes med en mindre olycka och lackskador på cykeln men dagen efter kunde jag lyckligen ta mig hem via fina landsbygdsvägar via Arboga och Köping. 54 mil blev turen allt som allt.
Bara några dagar senare var det dags igen. Nu styrde jag österut mot Uppsala längs vägar jag åkt på i slutet av april. Men det gick långsamt den här gången pga värmen. Över 30 grader och under en ibland obarmhärtigt het sol tog jag mig fram mellan gulnande björkar och torkade ängar och fält. Törstig, svettigt och kanske vare sig njutbart eller ens hälsosamt var det men jag kom fram.
Jag stannade två nätter i Uppsala hos släkt och vänner och hann göra besök i Gamla Uppsala och vid gravfältet i Valsgärde, inte långt därifrån.
Från Uppsala styrde jag norrut, först mot Vendels kyrka där jag sammanträffade med mina föräldrar som hade en rejäl lunch med sig. En mycket trevlig och välbehövlig lunch som utan tvekan bidrog till att jag samma kväll kunde anlända till Sala efter att först ha passerat Månkarbo och längs sjön Tämnaren och till Östervåla (där jag tittade på e konst av lokala konstnärer) varefter jag fortsatte via Gräsbo och Huddunge till Heby. Hela Upplandsturen, vid hemkomsten till Västerås nån dag senare blev drygt 300 km.
Så kom också den senare delen av sommaren. En söndag i början av augusti utforskade jag småvägarna söder om Enköping mot Lillkyrka och Veckholm och kunde ta en välbehövlig paus i Grillby på ett enkelt men trevligt sommarcafé. Tillbakafärden gick först längs banvallen i riktning mot Enköping men grusvägen försvann därefter in I skogen för att därefter förena sig med en liten fin asfalterad väg som tog mig till hällristningarna vid Övre Rickebyhällarna och Boglösa. Solsken, hällande regn och åska var det väder jag fick mig till livs den dagen. Ibland pilsnabbt ilande längs vägarna, därefter hårda kastbyar och regnstänk och hällregn. Men solen kom lyckligtvis tillbaka.
Igår blev det ytterligare en tur i österled, mot Örsundsbro, där jag stannade vid hembygdsgården Kvekgården, där det pågick en mindre matfestival för lokala små producenter. Därifrån åkte jag med såväl äppelmust och isterband som med Upplandskubb i ryggsäcken. Lunch blev det i Landsberga gårdsbutik, efter en fin men blåsig tur via Biskopskulla kyrka genom ett böljande slättlandskap. Väl hemma kunde jag konstatera att det blivit 11 mil trevlig cykling som bokstavligen smakade bra, något som jag sig till vid kvällsmaten.
En rapsodisk genomgång av sommarens senare del blev det i det här blogginlägget, men säsongen fortsätter ännu ett bra tag. Efter sommaren cyklar jag nog mera avslappnat än tidigare. Jag tar det lugnt och låter cykelglädjen stå främst, även om tempot inte alltid varit så högt, inte minst beroende på värmen som minskat energin. Att upptäcka närområdet, att känna sig närvarande och att hålla ut långa distanser är min grej som cyklist har jag insett. Jag är inte, har aldrig varit och kommer inte heller att bli någon idrottare, men som jag skrev i ett av mina första inlägg, kanske det går att "cykla som en poet", som en livsnjutande upptäckare i det lilla?
Biskopskulla kyrka, 2018-08-19
Bara några dagar senare var det dags igen. Nu styrde jag österut mot Uppsala längs vägar jag åkt på i slutet av april. Men det gick långsamt den här gången pga värmen. Över 30 grader och under en ibland obarmhärtigt het sol tog jag mig fram mellan gulnande björkar och torkade ängar och fält. Törstig, svettigt och kanske vare sig njutbart eller ens hälsosamt var det men jag kom fram.
Jag stannade två nätter i Uppsala hos släkt och vänner och hann göra besök i Gamla Uppsala och vid gravfältet i Valsgärde, inte långt därifrån.
Från Uppsala styrde jag norrut, först mot Vendels kyrka där jag sammanträffade med mina föräldrar som hade en rejäl lunch med sig. En mycket trevlig och välbehövlig lunch som utan tvekan bidrog till att jag samma kväll kunde anlända till Sala efter att först ha passerat Månkarbo och längs sjön Tämnaren och till Östervåla (där jag tittade på e konst av lokala konstnärer) varefter jag fortsatte via Gräsbo och Huddunge till Heby. Hela Upplandsturen, vid hemkomsten till Västerås nån dag senare blev drygt 300 km.
Så kom också den senare delen av sommaren. En söndag i början av augusti utforskade jag småvägarna söder om Enköping mot Lillkyrka och Veckholm och kunde ta en välbehövlig paus i Grillby på ett enkelt men trevligt sommarcafé. Tillbakafärden gick först längs banvallen i riktning mot Enköping men grusvägen försvann därefter in I skogen för att därefter förena sig med en liten fin asfalterad väg som tog mig till hällristningarna vid Övre Rickebyhällarna och Boglösa. Solsken, hällande regn och åska var det väder jag fick mig till livs den dagen. Ibland pilsnabbt ilande längs vägarna, därefter hårda kastbyar och regnstänk och hällregn. Men solen kom lyckligtvis tillbaka.
Igår blev det ytterligare en tur i österled, mot Örsundsbro, där jag stannade vid hembygdsgården Kvekgården, där det pågick en mindre matfestival för lokala små producenter. Därifrån åkte jag med såväl äppelmust och isterband som med Upplandskubb i ryggsäcken. Lunch blev det i Landsberga gårdsbutik, efter en fin men blåsig tur via Biskopskulla kyrka genom ett böljande slättlandskap. Väl hemma kunde jag konstatera att det blivit 11 mil trevlig cykling som bokstavligen smakade bra, något som jag sig till vid kvällsmaten.
En rapsodisk genomgång av sommarens senare del blev det i det här blogginlägget, men säsongen fortsätter ännu ett bra tag. Efter sommaren cyklar jag nog mera avslappnat än tidigare. Jag tar det lugnt och låter cykelglädjen stå främst, även om tempot inte alltid varit så högt, inte minst beroende på värmen som minskat energin. Att upptäcka närområdet, att känna sig närvarande och att hålla ut långa distanser är min grej som cyklist har jag insett. Jag är inte, har aldrig varit och kommer inte heller att bli någon idrottare, men som jag skrev i ett av mina första inlägg, kanske det går att "cykla som en poet", som en livsnjutande upptäckare i det lilla?
Kommentarer
Skicka en kommentar