Cyklatser

Träd ligger som brända plockepinn i formlösa högar, till hälften brända stammar står i ensamt majestät i det förödda landskapet. En korp hörs kraxa och vinden susar svagt. Det är det enda tecknet på liv.... År 1908 inträffade något i östra Sibirien. Ett objekt, kanske en meteor eller komet, därom finns det många teorier, slog ned över Steniga Tunguska. Expeditioner sändes ut och teorier skapades. Någon föreslog rent av att ett UFO skulle ha exploderat över floden i nordöstra Sibirien men det får nog sägas tillhöra de något mer spekulativa förklaringarna. Men bilder på förödelsen spriddes, förkolnade trädstammar, ensamma stockar och även om foton är stumma är det lätt att föreställa sig korparnas läten och vindens sus. Människan är bra liten.... Jag lämnade Irkutsk och styrde norrut mot nedslagsplatsen....(Det blev visst lite fel!) Jag och cykeln styrde iväg en kort bit söder ut längs Bergslagsvägen, in på Svetsarvägen och vidare in i skogen på andra sidan vägbommen. En liten stund t

Strax före åtta gav jag mig av. En kall morgon var det, termometern visade runt nollan, men solen var på väg upp på en klar himmel och i trädens lövverk glödde höstfärgerna i sina varma färgnyanser. Frost i gräset, marken fruset hård. Jag var på väg bort från stan, norrut på vägarna mot Sala. Tanken var att ta ta vägen genom skogen mot Skogsängen mellan Gesala och Hedensberg, någon mil från Västerås och sedan fortsätta mot Ransta. Kallt var det som sagt och klädseln blev därefter, långa ben på byxorna, handskar och mössa under hjälmen men en krånglande dragkedja fick mig att lämna cykeljackan hemma. Istället fick det bli en kanske lite väl bylsig men värmande munkjacka, en fleecetröja och en polotröja. Det skulle funka utmärkt visade det sig, även om jag nog ökade luftmotståndet något, något som inte bekom mig något särskilt. En njutbar färd på lite lagom ensliga vägar var syftet med turen. Sadelstångsväskan var packad för en övernattning och hjulen, som blivit lite vinda under