Cyklatser

Alltså befann jag mig i Karlstad. Efter en regnig för- och tidig eftermiddag klarnade himlen, solen sken och värmen återvände, kanske inte alldeles Välkommen men inte heller motsatsen.  Inkvartering hade jag hittat snart efter ankomsten, STF:s vandrarhem på Kasernhöjden, ett gammalt regementsområde, där jag själv fick förfoga över ett fyrabäddarsrum. Det var hyfsat hemtrevligt förutom att toalettdörren i korridoren gick i baklås och fick tryckas upp morgonen efter, då jag skulle ge mig iväg igen. På kvällen var det liv och rörelse på stan. Folk hade mött upp på barer och pubar för att se Sveriges VM-match mot England men med tanke på resultatet var det rätt moloket och stillsam på de flesta ställen. Ett gäng glada kroater viftade dock med hemlandets fana och sjöng patriotiska sånger....undrar om de också tog det lugnt och stilla när Frankrike till sist stod som vinnare? Jag satt på en indisk restaurang och åt en rätt medelmåttig vegetarisk curry och grunnade på hur jag skulle fortsät

Kanske har jag börjat komma i gängorna igen. Jag kom hem från sommarens större cykeläventyr, en tur till Värmland, i förrgår och av förklarliga skäl kände jag mig en smula sliten igår, till och med lite tom och deppig, men det har, vad det verkar, gett med sig. 54 mil genom skogar, över berg och genom vackra landsbygdsområden blev det alltsom allt. Här följer berättelsen om turen: Jag startade tidigt på morgonen från Västerås och åt frukost i Ramnäs, varefter jag fortsatte mot Skinnskatteberg, dit jag anlände tidigt på förmiddagen. Därefter var det dags att röra sig i riktning mot Kopparberg, drygt 50 km därifrån. Skog, dovt grön barrskog längs vägarna, en och annan sjö eller tjärn passerade jag, men få hus och ännu färre orter. Jag passerade In i Dalarnas län nära Malingsbo och fortsatte genom skogarna på riksväg 63, som här inte är särskilt vältrafikerad. Det var också tydligt att vägen nu sluttade uppåt och de mer tydliga uppförsbackarna blev allt fler och allt brantare. Det gick

Mitt i sommaren! Bortsett från någon vecka med liter kyligare väder har värmen och solen erövrat herraväldet sen i början av maj. Underbart för det mesta men värmen har också varit ansträngande, kraftdränerande och flåsframkallande. Jag sticker inte under stol med det. Av den anledningen har jag flat att gr mig ut antingen tidigt på förmiddagen, när jag haft tillfälle till det eller på kvällarna, ibland rätt så sent.  Det har gått framåt mest. Jag har snabbt blivit snabbare och säkrare i sadeln även om jag i absoluta termer inte är särskilt snabb ännu så länge.  Jag är ingen idrottare och ska inte låtsas som att jag vore en, jämföra mig med mig själv om jag nu nödvändigtvis ens måste bry mig om vad Strava eller cykeldatorn talar om för mig. Tendensen har nog blivit väl mycket tävling, något som gått lite ut över cykelglädjen. Därför har jag tagit en paus från Strava där risken för jämförelser är oundviklig, i alla fall för mig. Egentligen borde en man på 43 år ha vuxit ifrån det där,