Cyklatser

Idag gjorde jag en tur från Västerås till Enköping på småvägarna mellan städerna. Vägarna är av olika slag men inslaget av grusvägar är stort. Bitvis är det riktigt bra vägar som både bjuder på "action" i form av gropar, lösa småstenar och sluttande vägrenar. Det gäller till exempel den första sträckan som går från utkanterna av Tillberga till byn Mycklinge. På den vägen råkade jag ut för en mindre olycka i somras när jag i ett oaktsamt ögonblick tappade balansen. Rakare men med mer grus och sten är vägen mellan Tortuna och Sevalla. Riktigt njutbar visade sig grusvägen från Sevalla mot Bredsdal vara, där underlaget bestod av fast och i stort sett torr lera. Här var det möjligt att hålla relativt höga hastigheter. Vädret kunde knappast ha varit bättre. Klar, frisk och kylig luft och värmande solsken. Tyvärr hade jag viss motvind på vägen bort ifrån Västerås. Jag får också erkänna att den kalla luften på morgonen inte direkt underlättade för mig. Jag är helt enkelt ovan vid d

Den senaste veckan var det Nog snubblande när att jag hade köpt en ny cykel, en Masi Special CX comp 2015, en vacker silverfärgad skapelse, delvis av stål. Jag är svag för design och för ting med italienskt ursprung. Både och i detta fall. Dock hade jag svårt att hitta uppgifter om cykeln som kunde vara av intresse, uppgifter om vikt, recensioner etc. Jag frågade några kollegor, med större erfarenhet, men de kunde inte få fram så mycket mer än de fakta jag redan kände till. När jag sedan på eftermiddagen begav mig till butiken där den fanns var den förstås såld. En viss besvikelse infann sig, eftersom jag haft vissa förväntningar på att priset hade kunnat sänkas än mer med tanke på att stället håller på med en total utförsäljning till följd av flytt. Dessutom hade hybriden dessförinnan drabbats av punktering. Jag hade därför heller inte kunnatvsnabbt ta mig till den butik där jag tänkt köpa en ny cykel jacka,  eftersom den ligger på andra sidan staden. På väg från butiken svepte plöt

Denna morgon gjorde jag en tur på småvägarna strax utanför Västerås. Det var en grå och höstfuktig jag kom ut till, där ett lätt duggregn fyllde luften. Jag cyklade i riktning mot Hökåsen och vidare mot Tillberga, där jag tog av på grusvägen mot Mycklinge varifrån jag fortsatte mot Tortuna. Grusvägen var lerig och våt utan att där fanns några större vattenpölar. Underlaget gjorde att framfarten gick långsamt och rätt trögt även om jag  bitvis kunde närma mig 30 km/h. Runt om mig kunde jag se höstgula träd och andra som redan blivit röda. Molnen verkade hänga ned mot de nyplöjda åkrarna där de verkade övergå till duggregnet. Få ljud hördes, nästan inga fåglar utom en korp i träden vid Tortuna kyrka. På asfaltvägen in mot stan gick det betydligt snabbare. Jag avslutade turen på skogsstigarna vid Anundshög, kanske en kilometer på en föga teknisk bana. Jag är nöjd med tiden även om hastigheten blev blygsam. Det blev ändå en stunds motion med en härlig närvarokänsla. 

Även om jag är rätt nöjd med min nuvarande cykel, en 27 - växlad hybrid, Marin DS 3,  kan jag inte låta bli att snegla på något nytt. Den senaste veckan har jag besökt flera cykel butiker i Västerås och har provcyklat några modeller. Vad söker jag? Den nuvarande cykeln var ett någorlunda genomtänkt val. Jag ville ha cykel som klarar av att åka på grusvägar och stigar, men som också fungerar bra på asfalt och som inte är alltför tung.  DS3 uppfyller detta i stort sett, även om den inte är den lättaste modell man kan tänka sig. Men den har fungerat mycket bra och jag är nöjd. Jag använde den i somras nör jag var ute på min cykelsemester i Gästrikland och Uppland. Men vad är då orsaken till detta "sneglande"? Förmodligen är det delvis lite fåfänga, jag vill helt enkelt ha något "sportigare" och mer "professionellt" men det är inte hela sanningen förstås. Det jag är ute efter är en cykel som kombinerar de fördelar som hybriden har med de som finns hos en la

Hade jag kunnat tro som gravt överviktig tjugoåring och totalt ointresserad av fysisk aktiviteter ca 20 år senare skulle cykla närmare 60 mil på en vecka? Det hade jag inte förstås, illa tilltygad efter skolårens ständiga förödmjukelser på idrottslektionerna. Men det var just detta jag gjorde sommaren 2017, 42 år gammal. Hade jag fortsatt med den livsstil jag hade till åren strax före jag fyllde 30 hade det varit precis så omöjligt som jag hade föreställt mig det när jag var yngre. Även om årets långa cykelsemester måste sägas ha varit ett tecken på den lilla revansch jag fått på dem som flinade föraktfullt bland mina s.k klasskamrater på gymnasiet. Ja, nu är väl säkert ni, om ni läser detta, extremsportare, har sprungit maraton och bestigit Matterhorn, så flinet kanske består, men då må det vara hänt. Jag vet att jag gjort en resa, både en inre och en längre och ännu långt ifrån avslutad, som lett till ett liv som ser helt annorlunda ut. Bäst att lämna de inledande kanske något bit

Det här är en blogg om att cykla. Kanske någon tycker det är ett banalt tema för en blogg, om det nu inte skulle röra sig om en som handlar om cykelsport, träning och tävlingar.  Men det är det inte. Jag är överhuvudtaget inte intresserad av idrott,  inte i någon form. Men cykeln har blivit allt viktigare för mig de senaste fem åren. 2012 började jag göra längre utfärder på sommaren,  efter att tidigare år gjort flera utlandsresor, främst till Italien och Frankrike.  Allt har sin tid och en känsla av mättnad infinner sig. Om det nu inte var idrott en som lockade mig, vad var det då? Cykeln gav mig möjlighet att upptäcka mitt närområde,  takterna kring Västerås, Sala och Enköping, i gränslandet mellan Berglsgen, Mälardalens och slätterna i Uppland. Nya platser dök upp på näthinnan när jag rörde mig genom landskapet, inte minst landmärken som kyror och fornminnen blev en del av mitt medvetande.  Kyrkorna i  Björksta, Bred och Sparrsätra, hällristningarna  stora Rickebyhällen och Brands

Vägen, himlen och vinden. Rörelse och stillhet. Närvaron i det som är och det som passeras. Kanske är det så men det är betydligt mer mångbottnat.