På grus och asfalt mot Enköping...Och lite om min cykels begränsningar

Idag gjorde jag en tur från Västerås till Enköping på småvägarna mellan städerna. Vägarna är av olika slag men inslaget av grusvägar är stort. Bitvis är det riktigt bra vägar som både bjuder på "action" i form av gropar, lösa småstenar och sluttande vägrenar. Det gäller till exempel den första sträckan som går från utkanterna av Tillberga till byn Mycklinge. På den vägen råkade jag ut för en mindre olycka i somras när jag i ett oaktsamt ögonblick tappade balansen.

Rakare men med mer grus och sten är vägen mellan Tortuna och Sevalla. Riktigt njutbar visade sig grusvägen från Sevalla mot Bredsdal vara, där underlaget bestod av fast och i stort sett torr lera. Här var det möjligt att hålla relativt höga hastigheter.

Vädret kunde knappast ha varit bättre. Klar, frisk och kylig luft och värmande solsken. Tyvärr hade jag viss motvind på vägen bort ifrån Västerås. Jag får också erkänna att den kalla luften på morgonen inte direkt underlättade för mig. Jag är helt enkelt ovan vid den.  Det tog ett tag innan jag kunde hålla det tempo jag ville. En annan faktor som förmodligen också höll nere tempot var att jag ätit en alltför sparsam frukost och snabbt blev hungrig. Åt gjorde jag dock föst vid Härnevi kyrka utanför Enköping. 

Efter ett besök i Enköping cyklade jag hem via Irsta. Den sista etappen bjöd dock på behaglig landvägscykling där jag kunde hålla en behaglig hastighet på ca 27 - 30 km/ h. Dagens tur blev alltsom allt ca 100 km, en distans jag är nöjd med.

Även om den här cykelturen i solsken och genom landskap i höstskrud måste sägas ha varit lyckad kände jag ändå att min nuvarande cykel, med alla dess fördelar, ändå har sina begränsningar. Jag sitter upprätt och luftmotståndet blev på så sätt ibland rätt besvärande.
En annan sak var att jag insåg at jag varit hjälpt av att kunna fästa fötterna vid pedalerna. Om dessa istället hade suttit fast vid dem hade jag kunnat använda dem bättre genom att jag kunnat tillföra cykeln energi både när jag trampade ned och när foten rörde sig uppåt från sitt nedersta läge. Med fotspännen hade jag alltså även kunnat "lyfta" upp pedalen och genom den rörelsen också kunnat ge cykeln mer kraft.

Mycket talar alltså för att en cykel med en del andra egenskaper skulle tillföra mycket. Dock måste jag säga att grusvägscykling med min hybrid på många sätt fungerar bra, men vem vill inte komma vidare och utveckla sin hobby?