Genom skogarna vid Gäddeholm - som att cykla genom musik

Även om det är november så går det utmärkt att göra upptäcktsfärder på cykel. Gav mig iväg mot Irsta och tog av på en grusväg inte långt ifrån Klinta  IP. Den var rejält stenig och motvinden var tuff.

Därefter hittade jag in på en skogsväg, en stenig och grovhuggen en, som slutade i en återvändsgränd i en glänta. Jag fick vända och kom på slingrande stigar till sist till Gäddeholm, varifrån jag till sist tog mig till Östermälarstrand och Öhrmans konditori. Jag var rätt lerig när jag kom fram men det är väl kanske så det ska vara?

Turen var utan tvekan rolig men gick sakta till följd av motvind, återvändsvägar och ett slitigt och klibbigt väglag. Om man får tro cykeldatorn höll jag den rätt blygsamma snitthastigheten 21,2 km/h. Strava visar en något lägre vilket delvis kan förklaras med att jag glömde att pausa när jag stannade upp. Det är långsammare än jag egentligen vill vara, men det är kanske ändå inte huvudsaken med turer som den här, att de går fort.

 Vädret skiftade mellan jämngrå och molnig tristess till vackert solsken genom molnen ned på ett allt mer avlövat men vackert höstlandskap. 

Jag mötte några få andra cyklister, en på mountainbike och så två äldre herrar på klassiska modeller, men dem mötte jag först på den lätta grusvägen mellan Gäddeholm och Västerås längs med Björnön.  

På vägen lyssnade jag på musik, en kantat av J.S Bach. Det passade bra till årstiden. Mollstämt och allvarligt och så en mjuk och glimrande durslinga. Det var ibland nästan som att cykla genom själva musiken.

Att cykla bjuder ibland på oväntade erfarenheter, inte bara sådana som har med själva förflyttningen att göra, utan det kan emellanåt bjuda på en intensiv känsla av närvaro, där rörelse, andning och sinnesintryck glider samman till något större och betydligt mer ogripbart.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nya cyklar, senhöstcykling och omvägspendling

Bild
Först senhöst, gråhet, solen får en snävare vinkel att skina ifrån på himlen, lägre temperaturer och tidigare solnedgångar. För mig blir det allt färre längre turer, schemat är fyllt, dagarna korta och tiden knapp. Ändå... Slutet av hösten innebar trots allt ett "cyklistiskt" crescendo jämfört med tidigare år. Fram till mitten av oktober, gravelbike, sen några veckors stiltje men så blev det mer eller mindre plötsligt dags för en mountainbike, om än av det allra enklaste slag, en Merida Big Seven Striker (acera 24 växlar) , impulsköpt på det blev cyklister omstridda XXL. Avgörande för köpet blev väl priset, otålighet, irritation över den cykelstöld jag utsattes för första dagen efter semestern och som tillfälligt gjort mig tvungen att pendla med en visserligen charmig gammal femväxlad Crescent från anno dazumal (jämngammal med mig eller äldre om man får tro folk som säger sig veta, alltså mitten av 70-talet), men inte "riktigt" jämbördig med min crosshybrid, Marìn
Läs mer

Gravelbike nästa?

Bild
Även om jag är rätt nöjd med min nuvarande cykel, en 27 - växlad hybrid, Marin DS 3,  kan jag inte låta bli att snegla på något nytt. Den senaste veckan har jag besökt flera cykel butiker i Västerås och har provcyklat några modeller. Vad söker jag? Den nuvarande cykeln var ett någorlunda genomtänkt val. Jag ville ha cykel som klarar av att åka på grusvägar och stigar, men som också fungerar bra på asfalt och som inte är alltför tung.  DS3 uppfyller detta i stort sett, även om den inte är den lättaste modell man kan tänka sig. Men den har fungerat mycket bra och jag är nöjd. Jag använde den i somras nör jag var ute på min cykelsemester i Gästrikland och Uppland. Men vad är då orsaken till detta "sneglande"? Förmodligen är det delvis lite fåfänga, jag vill helt enkelt ha något "sportigare" och mer "professionellt" men det är inte hela sanningen förstås. Det jag är ute efter är en cykel som kombinerar de fördelar som hybriden har med de som finns hos en la
Läs mer