Cyklatser

Alltså befann jag mig i Karlstad. Efter en regnig för- och tidig eftermiddag klarnade himlen, solen sken och värmen återvände, kanske inte alldeles Välkommen men inte heller motsatsen.  Inkvartering hade jag hittat snart efter ankomsten, STF:s vandrarhem på Kasernhöjden, ett gammalt regementsområde, där jag själv fick förfoga över ett fyrabäddarsrum. Det var hyfsat hemtrevligt förutom att toalettdörren i korridoren gick i baklås och fick tryckas upp morgonen efter, då jag skulle ge mig iväg igen. På kvällen var det liv och rörelse på stan. Folk hade mött upp på barer och pubar för att se Sveriges VM-match mot England men med tanke på resultatet var det rätt moloket och stillsam på de flesta ställen. Ett gäng glada kroater viftade dock med hemlandets fana och sjöng patriotiska sånger....undrar om de också tog det l...

Idag är det trettondagen. Julen håller på att ta slut och nyåret är redan passerat med  nästan en vecka. Tankarna börjar att orientera sig framåt, mot våren och sommaren, även om dessa ännu känns rätt avlägsna.  Ute skiner solen men temperaturen ligger en bit under nollstrecket. Idag upptäckte jag att bakhjulet på crosshybriden hade drabbats av punktering. Det var inte oväntat eftersom däcket hunnit bli ordentligt slitet efter att ha tjänat väl i hundratals räknade och oräknade mil sedan förra våren.  Det blir helt enkelt dags att byta ut däcket så snart som möjligt, viket blir första steget i en rad serviceåtgärder jag måste göra under den tid som kommer. Kedja och kedjekassett måste också bytas ut, även om det inte är riktigt lika brådskande. Under tiden börjar planerna inför sommaren ta form. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så tänker jag vänds styret mot väster i år. Tanken är att först ta mig till Karlstad via Kopparberg, Hällefors och Filipstad. Hittills har ...

Jag får nog acceptera det nu. Dagarna för längre turer, i alla fall sådan som jag vill ha dem, kanske börjar bli räknade. Mörka kvällar, gråa och kylslagna dagar,  förkylningar och arbete. Det finns förstås en massa för latmasken att skylla på och visst kan jag drömma om en dagstur till i strålande solsken och med rimfrost i träden, tjälfrusna och hårda grusvägar utan regndagarnas klibb och körmotstånd. De där dagarna kan ju faktiskt snart vara här, så något mer blir det säkert. Annars kommer jag snart att återuppta simningen, inte minst försatt hålla konditionen på hygglig grundnivå under den kalla årstiden. När höstmörkret och den dystra vätan lägger sig allt tyngre över en betyder det också tid för planer och drömmar.  Det är en del av årstidens charm. Med...

Hade jag kunnat tro som gravt överviktig tjugoåring och totalt ointresserad av fysisk aktiviteter ca 20 år senare skulle cykla närmare 60 mil på en vecka? Det hade jag inte förstås, illa tilltygad efter skolårens ständiga förödmjukelser på idrottslektionerna. Men det var just detta jag gjorde sommaren 2017, 42 år gammal. Hade jag fortsatt med den livsstil jag hade till åren strax före jag fyllde 30 hade det varit precis så omöjligt som jag hade föreställt mig det när jag var yngre. Även om årets långa cykelsemester måste sägas ha varit ett tecken på den lilla revansch jag fått på dem som flinade föraktfullt bland mina s.k klasskamrater på gymnasiet. Ja, nu är väl säkert ni, om ni läser detta, extremsportare, har sprungit maraton och bestigit Matterhorn, så flinet kanske består, men då må det vara hänt. Jag vet att jag gjort en resa, både en inre och en längre och ännu långt ifrån avslutad, som lett till ett liv som ser helt annorlunda ut. Bäst att lämna de inledande kanske något bit...