Västerut!

Jag får nog acceptera det nu. Dagarna för längre turer, i alla fall sådan som jag vill ha dem, kanske börjar bli räknade. Mörka kvällar, gråa och kylslagna dagar,  förkylningar och arbete. Det finns förstås en massa för latmasken att skylla på och visst kan jag drömma om en dagstur till i strålande solsken och med rimfrost i träden, tjälfrusna och hårda grusvägar utan regndagarnas klibb och körmotstånd. De där dagarna kan ju faktiskt snart vara här, så något mer blir det säkert.
Annars kommer jag snart att återuppta simningen, inte minst försatt hålla konditionen på hygglig grundnivå under den kalla årstiden.

När höstmörkret och den dystra vätan lägger sig allt tyngre över en betyder det också tid för planer och drömmar.  Det är en del av årstidens charm. Medan vindarna sliter i husknutarna, regnet smattrar på fönstren och viadukterna i stan översvämmas därute, sitter jag bekvämt i vardagsrummet med nybryggt kaffe, ibland en mörk öl, och ser fram emot ljusare och torrare tider.

En del av tiden handlar om att grunna på vilken typ av cykel som skulle passa bäst inför kommande säsonger. Än så länge är det mesta rätt hypotetiskt och obestämt men en gravel bike skulle passa min förkärlek för oasfalterat vägar som för långfärder på olika typer av underlag.

Men också framtidsplaner börjar så sakteliga ta form. Efter några år, då turerna mestadels gått i nordlig eller östlig riktning,  till Dalarna, Öland eller som i somras till Gästrikland och Uppland, börjar jag bli sugen på att åka i västerled. Vart då i så fall?

Jag har ibland säkert ordat om Göteborg och Västkusten, om en långtur via Närke och den del av Västergötland som ligger mellan Vänern och Vättern. Det vore säkert ingen oöverkomlig prestation, även om det skulle ta en del tid i anspråk. När jag studerat de kartor jag haft tillgängliga , har det dock verkat svårt att hitta bra och framkomliga vägar där. De finns säkert, men syns inte så tydligt, för att uttrycka det milt, på Google maps.  Riktiga och mer precis kartor är därför nödvändiga att införskaffa. 

En annan tanke jag allt mer börjar känna mig lockad av är att cykla till Värmland, med Karlstad som huvudmål, via de skogrika bygderna i norra Västmanland, i såväl Västmanlands- som i Örebro län. Här skulle jag förmodligen passera orter som Norberg, Ljusnarsberg och Hällefors samt Filipstad mfl. Jag vet nästan ingenting om den delen av landet,  även om den egentligen inte är så långt borta.

Ett område jag skulle vilja  besöka på vägen är den fascinerande Hälleskogsbrännan, nära Ängelsberg, dvs. ett område som drabbades hårt av skogsbranden 2014. Kanske kunde man rent av hitta några spännande vägsträckningar genom själva brandområdet på någon hyfsat framkomlig väg för skogsmaskiner eller traktorer där. Jag vill minnas att jag sett några sådana när jag i slutet av sommaren i år passade genom Hälleskogsbrännan med bil. Utsikten över det förödda området var mäktig och till och med en smula skrämmande när man betänker det numera i hög grad trädlösa landskapet, för bara några år sedan till stor delbestod av mörk barrskog.

Planer och funderingar kan också röra sig runt annat.  Att jag planerar at köpa ännu en cykel är en en sak, en annan är övrig utrustning och komponenter. Även crosshybrid en vill jag ge bättre förutsättningar att bjuda på fina cykelupplevelser.  Att byta pedaler är en sak jag grunnar på, vilket jag redan skrivit om i tidigare inlägg. Jag vill kunna utnyttja energin bättre när jag trampar och därför vore ett par kombipedaler förmodligen en bra investering. Att kunna lasta på ett rationellt sätt är också att överväga. Därför håller jag koll på olika typer av cykelväskor. Borde jag utrusta cykeln med någon form av pakethållare eller finns det andra lösningar? 

Så går tankarna medan höstkvällen mörknar därute...Och därute bara väntar vägarna.