Cyklatser

Tidig lördagsmorgon.  Sol och lite moln. En frisk, krispig kyla i luften och det är vindstilla. Bort ifrån Västerås bär det i sakta mak. Ryggsäcken, som säkert väger uppemot 10 kg, dunsar i hjälmen, vilket är irriterande till tusen, vilket får mig att inse att jag borde dra åt några remmar, så jag får stanna och göra det. Från Tillberga fortsätter jag till Tortuna och därefter sätter jag fart mot länsgränsen, vid Bredsdal. Målet är nu Uppsala, där jag ska hälsa på en släkting jag inte träffat på ett tag. Med en sammanhängande ledighet på fyra dagar var det bara att passa på, att kombinera detta med ett cykeläventyr, en "cyklats" genom de västra delarna av landskapet mot dess hjärta, Uppsala, en stad jag känner mig rätt hemma i genom minnen, släkt, vänner och inte minst studier, även om jag bara var student där i två år. Vägarna jag tog mig fram på slingrade sig mellan åkrar, skogspartier och dungar. Vid Sevalla tog jag av på en längre grusväg i riktning mot en plats som het

Igår var det en vacker morgon. Solsken, höga slöjmoln men kyla i luften, det där man brukar kalla för "krispigt". Äntligen verkar det som om året har vänt och att våren är här. Som planerat gav jag mig ut på vägarma i syfte att upptäcka ett "främmande" land, Fjärdhundraland, enkelt förklarat den västra delen av Uppland, i Enköpings och Heby kommun. Från början var Fjärdhundraland ett s.k "folkland" med egen lagstiftning och rättskipning tills dess området tillsammans med Tiundaland, Attundaland och Roden bildade landskapet Uppland någon gång i slutet av 1200-talet. Att historia intresserar mig är inget jag kommer att dölja i den här bloggen, även om det i första hand är en cykelblogg. När jag rör mig genom landskapen och längs vägarna undrar jag ofta över hur det såg ut där tidigare, vilka människorna var och vad som Inträffat. Varje plats och tidpunkt är unik och bildar tillsammans bakgrunden till vår tid. Vid utfärden, ca 08:30 på morgonen, var det fo

Jag kom hem till Västerås tidigt på eftermiddagen idag efter några dagar i Sala. Tunga moln, låga temperaturer och regn fördystrade varje cykelplan så länge jag var kvar i mitt föräldrahem, men när jag kom tillbaks till stan låg där bara en tung, våt dimma av duggregn i luften. Jag beslöt mig för en tur av lagoma dimensioner, ca 30 km. Det dröjde inte länge förrän jag dragit iväg i riktning mot Hökåsen och Tillberga och sedan iväg mot Mycklinge och Tortuna på våta och närmast sankmarksartade grusvägar. Hem kom jag ca en timma senare efter 28,6 km av trampande. Motvind, kyla, ca 5 grader och leriga vägar drog ned tempot något men jag tog mig fram. Flåsade en del i början men kom in i andra andningen efter ca 30 minuter. Jag ska också medge att min kondition kunde vara bättre, efter ca två ganska overksamma månader men det brukar ju bli bättre med tiden. Dimma, råkyla och smältande snö; "april är grymmast av månader", som en poet har skrivit. Och jag instämmer. Trots allt t