En cyklats till Upplands hjärta

Tidig lördagsmorgon.  Sol och lite moln. En frisk, krispig kyla i luften och det är vindstilla. Bort ifrån Västerås bär det i sakta mak. Ryggsäcken, som säkert väger uppemot 10 kg, dunsar i hjälmen, vilket är irriterande till tusen, vilket får mig att inse att jag borde dra åt några remmar, så jag får stanna och göra det. Från Tillberga fortsätter jag till Tortuna och därefter sätter jag fart mot länsgränsen, vid Bredsdal.

Målet är nu Uppsala, där jag ska hälsa på en släkting jag inte träffat på ett tag. Med en sammanhängande ledighet på fyra dagar var det bara att passa på, att kombinera detta med ett cykeläventyr, en "cyklats" genom de västra delarna av landskapet mot dess hjärta, Uppsala, en stad jag känner mig rätt hemma i genom minnen, släkt, vänner och inte minst studier, även om jag bara var student där i två år.

Vägarna jag tog mig fram på slingrade sig mellan åkrar, skogspartier och dungar. Vid Sevalla tog jag av på en längre grusväg i riktning mot en plats som heter Kylösa. På vänster sida hade jag skogen den största delen av tiden och nedanför kunde jag se åkrar,  hus och en och annan gård. Eftersom vägen var tämligen slät och  av packad lera kunde jag hålla ett hyggligt tempo, även om ryggsäcken var tung och på så sätt gjord ansträngningen större.

Från Bredsdal cyklade jag i riktning mot Lådö och riksväg 70, varifrån jag fortsatte till Härnevi kyrka, där jag stannade för en kort paus. Här var landskapet lite mer böljande och vackert. För att ta mig vidare mot Uppsala åkte jag vidare mot Örsundsbro,  ca 15 km därifrån.

Bortsett från någon kortare del av vägen var det mest asfalt jag färdades fram på och jag kunde hålla ett bra tempo. Vinden var svag men kändes då och då i ryggen.  Packningen kunde jag nu glömma bort helt och kunde uppgå i trampande,  medan jag följde med i landskapets skiftningar.  Här och var dök kyrkor upp, någon avlägset som en silhuett många kilometer bort och andra, som Nysätra kyrka, en liten medeltida stenhelgedom, dök upp på höger sida längs min färdriktning.

I Örsundsbro vilade jag ut över en cola inne på den lokala pizzerian medan jag laddade telefonen.  Jag pratade lite med ägaren och berättade varifrån jag kom och vart jag skulle. Han blev lite förvånad och påtalade att det bara återstod två mil til Uppsala. Då insåg jag hur snabbt det gått. Det var ännu  förmiddag och jag hade startat ca tjugo i åtta från Västerås. I Uppsala skulle jag vara runt lunchtid.

Efter pausen cyklade jag ut från Örsundsbro förbi Salnecke slott och ut på riksvägen i riktning mot Uppsala. Fort gick det men det var föga underhållande.  I byn Ramstalund tog jag därför av åt höger och drog in på en grusväg jag visste till sist skulle föra mig in i Uppsala söderifrån. Vägen, som ledde i riktning mot Lurbo och Tuna, visade sig vara en rolig utmaning. Jag kunde fortsätta att hålla ett hyggligt tempo medan gruset knäppte och knastrade under däcken. Uppåt och nedåt gick det och ibland fick jag sakta in. När vägen till sist över gick till asfalt mötte jag flera landsvägscyklister på väg ut från Uppsala.

Så nådde jag till sist stadsgränsen och slog av på tempot. Långsamt tog jag mig nu till Gamla Uppsala, där jag planerat att äta på Odinsborg,  men stället var stängt pga nån typ av sanering, så jag åt på en enkel kvartersrestaurang, där några herrar satt och solade sig på uteplatsen medan de tömde varsin öl.

Färden till Uppsala på drygt 87 km hade varit ett rent nöje. Trots tung packning och ett par brötiga grusvägar hade jag, med mina mått mätt, kunnat cykla fort. Hemfärden skulle dock bli delvis annorlunda, något jag berättar mer om i kommande inlägg...