Jag längtar efter sol och rundtramp! (Men vårdimman har sin diskreta charm)

Jag kom hem till Västerås tidigt på eftermiddagen idag efter några dagar i Sala. Tunga moln, låga temperaturer och regn fördystrade varje cykelplan så länge jag var kvar i mitt föräldrahem, men när jag kom tillbaks till stan låg där bara en tung, våt dimma av duggregn i luften.

Jag beslöt mig för en tur av lagoma dimensioner, ca 30 km. Det dröjde inte länge förrän jag dragit iväg i riktning mot Hökåsen och Tillberga och sedan iväg mot Mycklinge och Tortuna på våta och närmast sankmarksartade grusvägar. Hem kom jag ca en timma senare efter 28,6 km av trampande.

Motvind, kyla, ca 5 grader och leriga vägar drog ned tempot något men jag tog mig fram. Flåsade en del i början men kom in i andra andningen efter ca 30 minuter. Jag ska också medge att min kondition kunde vara bättre, efter ca två ganska overksamma månader men det brukar ju bli bättre med tiden.

Dimma, råkyla och smältande snö; "april är grymmast av månader", som en poet har skrivit. Och jag instämmer.

Trots allt tycker jag turen var givande, uppiggande, lätt ansträngande och varierande. Jag måste säga att dimma och lätt regn har sin charm. Man kommer tillbaka med ryggen sprinklad av lera, fukten har krupit in i kläderna men värmen håller obehaget den egentligen borde medföra stången. Igår köpte jag ett par långbenta cykelbyxor. De visade sig hålla värmen bra och kylan gjorde sig inte beaväret. Med temperaturen blev jag trots allt "vän" med utan problem.

Men...Några saker saknades mig...För det första blev det uppenbart att jag saknar det effektiva rundtrampet. Taggarna på pedalerna gjorde dock ibland att jag även kunde dra upp den med kraft och inte bara när jag trampade ner...med andra ord, jag förlorar kraft och fart utan detta. Jag måste snarast införskaffa ett par cykelskor. Jag har ju bevars kombipedaler...

Och till sist, även om det s.a.s har sin charm med dimma, fukt och leriga vägar, så vill jag ha värme och sol! Det har dröjt för länge i nådens år 2018, som hittills varit rätt onödigt mot bekväma cyklister som jag.

Näst nästa helg kanske? En längre tur mot ett givet mål med vårvärme och härligt knastrande däck mot vårtorra grusvägar.