En tur bland västmanländska bruk på grus och asfalt

Alldeles nyss kom jag hem från vägarna. Tidigt i förmiddags gav jag mig iväg längs vägarna väst och nordväst om Västerås, där det ligger flera större eller mindre brukssamhällen i en rätt så skogrik bygd.

Från Tillberga cyklade jag mot Skultuna via en naturskön väg som passerar den fågelrika Frösvisjön, vilken ligger i en sänka nedanför vägen. Sträckan är variationsrik så till vida att raksträckor, nedförs- och uppförsbackar följer på varandra med jämna mellanrum. Det går att hålla en jämn och relativt hög hastighet i det här området.

Dessförinnan hade jag cyklat från byn Romfartuna, belägen intill riksväg 56, på en grusväg som efter ett tag anslöt sig till den asfalterade men smala vägen förbi Frösvisjön.

Mer grusvägscykling blev det genom skogen från Svanå bruk mot Ramnäs, en rolig vägsträcka, som dock var relativt lättcyklad, trots fuktig och klibbigt vägföre efter den senaste veckans regn. Också här kom en del nedförsbackar till god hjälp för att kunna hålla farten.  

Efter en paus vid ett rastställe i Ramnäs satte jag fart mot Surahammar längs den åsrygg som sträcker sig från Ramnäs och söderöver. Här kunde jag bitvis cykla mycket fort. Cykeldatorn visade hastigheter som översteg 40 km/h, vilket för min rätt så tungt lastade cykel är ett bra resultat.

Färden längs åsryggen bjöd på vackra scenerier, höstskrudade träd, solljus och glittrande sjövatten därnere, när jag närmade mig Surahammar. 

Jag passerade även Hallstahammar med en paus i Åsbyn och därefter Kolbäck och Dingtuna. När jag nått så långt hade himlen förmörkats av moln, även om solen var synlig genom ett disigt täcke av moln.

Väl hemkommen känner jag  mig nöjd  med en lyckad och behaglig cykeltur. Vädret kunde inte ha varit bättre. Strålande solsken en stor del av vägen, lätta vindar och en god dagsform var till god hjälp.

Men ändå finns det lite att reflektera över. Min uthållighet är det nog inget fel på. Jag cyklade drygt 100 km utan större problem och hade säkert kunnat fortsätta ännu flera mil. Dock är jag jämförelsevis långsam. Cykeldatorn visade eb snitthastighet på 24,7 km/h och Strava en något lägre. Sannolikt är den senare med sin gps-anslutning den jag bör lite på mest, även om jag inte fick i gång den förrän 8 km efter start. Det kan ha påverkat mitt resultat något.

Vad bör jag tänka på framöver? Jag behöver träna mer och gå ned något i vikt, även om det senare inte är något större problem egentligen.

Det finns också en del faktorer som har med min cykel att göra.  Växlarna behöver finjusteras. Det är inte alltid som jag lyckats byta växel så snabbt jag önskat, utan jag har fått trycka mer en gång för att hitta rätt.  Befinner man sig då i en uppförsbacke är det lätt att tappa fart om man hunnit upp ett stycke i den, när jag väl lyckats växla ned.

Att jag har plattformspedaler gör att jag trampar mindre effektivt. Jag undvek också att trampa stående eftersom jag var rädd att halka på pedalen och därför kanske löpa risk att skada mig rejält.

Det är mycket som talar för att jag dels bör uppgradera min nuvarande cykel, en crosshybrid, Marin DS3 San Rafael, och vid tillfälle skaffa en lättare och för högre hastigheter bättre designad cykel. Jag hoppas kunna göra det till våren om allt går som det ska.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Genom Upplands grusvägsrike och den långa marschen hem

Som ett besök vid övre Tunguska

Genom skogarna vid Gäddeholm - som att cykla genom musik