Tiden går och jag Kan konstatera att det inte blivit mycket skrivet här. Men cyklat har jag, Mycket till och med periodvis. Värmlandsturen avslutades efter ett stopp i Örebro, som tyvärr inleddes med en mindre olycka och lackskador på cykeln men dagen efter kunde jag lyckligen ta mig hem via fina landsbygdsvägar via Arboga och Köping. 54 mil blev turen allt som allt. Bara några dagar senare var det dags igen. Nu styrde jag österut mot Uppsala längs vägar jag åkt på i slutet av april. Men det gick långsamt den här gången pga värmen. Över 30 grader och under en ibland obarmhärtigt het sol tog jag mig fram mellan gulnande björkar och torkade ängar och fält. Törstig, svettigt och kanske vare sig njutbart eller ens hälsosamt var det men jag kom fram. Jag stannade två nätter i Uppsala hos släkt och vänner och hann göra besök i Gamla Uppsala och vid gravfältet i Valsgärde, inte långt därifrån. Från Uppsala styrde jag norrut, först mot Vendels kyrka där jag sammantr...
Solen hade äntligen brutit igenom de svarta och regntunga molnen som i allt större skaror började dra bort mot horisonten. Regnvåt, svettig och lättade efter ett intermezzo med en punktering började cyklisten närma s-ig utkanterna av Uppsala, den då mest avlägsna destination jag haft för en cykeltur. Dagen var den sjuttonde juni 2012 och turens utgångspunkt var Västerrås. Cyklisten, som var jag, kände sig väldigt nöjd, stannade och lät sig fotograferas framför skylten som bevisade att han var framme. Det var kanske där som mitt mer seriösa cykelintresse på allvar kom till, men det hade varit underbart uppsegling under en längre tid. Åren innan hade jag främst ägnat somrarna åt länge utlandsresor, soloäventyr eller kanske snarast ett sorts "kulturluffande" framförallt i Italien, men även någon gång i Frankrike. Eftersom jag är mycket intresserad av historia var det mycket givande och med vissa färdigheter i det italienska språket gjorde det än mer intressant. Faktum är att d...
Denna morgon gjorde jag en tur på småvägarna strax utanför Västerås. Det var en grå och höstfuktig jag kom ut till, där ett lätt duggregn fyllde luften. Jag cyklade i riktning mot Hökåsen och vidare mot Tillberga, där jag tog av på grusvägen mot Mycklinge varifrån jag fortsatte mot Tortuna. Grusvägen var lerig och våt utan att där fanns några större vattenpölar. Underlaget gjorde att framfarten gick långsamt och rätt trögt även om jag bitvis kunde närma mig 30 km/h. Runt om mig kunde jag se höstgula träd och andra som redan blivit röda. Molnen verkade hänga ned mot de nyplöjda åkrarna där de verkade övergå till duggregnet. Få ljud hördes, nästan inga fåglar utom en korp i träden vid Tortuna kyrka. På asfaltvägen in mot stan gick det betydligt snabbare. Jag avslutade turen på skogsstigarna vid Anundshög, kanske en kilometer på en föga teknisk bana. Jag är nöjd med tiden även om hastigheten blev blygsam. Det blev ändå en stunds motion med en härlig närvarokänsla. ...
Kommentarer
Skicka en kommentar