Genom skogar, förbi slott och lite om lammkotletter

Kanske börjar säsongen trots allt lida mot sitt slut. Temperaturerna har sjunkit och vissa dagar kan man bara hålla sig torr inomhus. Gråhet, regn och mörker, november är i antågande. Emellertid verkar det ändå finnas en del sol, sprakande färger och frisk krispighet i luften som kan innebära underbara möjligheter till cykelliv.

Igår gav jag mig ut med syftet att undersöka några skogsvägar jag fått tips om mellan Västerås och Skultuna, inte långt från byn Skerike. Mycket riktigt hittade jag en slinga med hjulspår som spärrades av med hjälp och en bom och en skyltvsom förkunnade att bilar och motorcyklar inte hade där att göra.

Jag cyklade därefter längs vägen som visserligen var slirig och här och var rätt lerig i ett makligt tempo, särskilt i början. Jag är fortfarande ovan vid den typen av sträckor och var därför kanske något mer försiktig än jag brukar vara. Att hålla ett högt tempo på vanliga grusvägar mellan fält, gårdar och byar och som är förhållandevis vältrafikerade är dock inget problem. Dock vande jag mig efter ett tag och kunde dra fram något mer obekymrat, även om den fuktiga leran dämpade min framfart något. Vägen bar vidare in i skogen mellan mörka partier med granar och gyllengula inslag av björkar. Det var gott om fallna och multnande löv på marken. Luften var kylig, himlen grå och det var vindstilla.  Här och var upp- och nedförsbackar och slingrande och lätt böljande sträckor mellan träden.

När jag kom fram till vägens slut kom jag ut på vägar som såväl var asfalterade och av grus och som ledde mot byn Kolmsta, varefter jag drog vidare mot Hallstahammar. Vid en en vägskylt som talade om att här låg något som hette Gocksta,  svängde jag av på en grusig byväg som verkade lovande. Moderna villor och någon bondgård fanns vid sidan av vägen. Nu hade solen brutit igen molnen och hösten visade sig plötsligt från sin mest gyllene sida. Grusvägen övergick snart till en smal  väg med hjulspår. Till sist befann jag mig på en äng bakom ett gammalt torp som antagligen åtminstone någon del av året var bebodd. Det var bara att vända. Ängen var lerig och ojämn och säkert mer lämpad för en mountainbike än min crosshybrid.  

Något senare i Hallstahammar passade jag på att besöka kött- och vilthandeln i Åsby och kom därifrån med några lammkotletter och en lokalt bryggd folköl, "Post Karis". På så sätt hade jag säkrat middagen. 

Från Hallstahammar drog jag vidare söderut på lättcyklade och asfalterade vägar mot Kolbäck och Strömsholms slott.  Nu visade sig årstiden från sin allra bästa sida. Hög och klar luft, intensivt solsken från en punkt så här års långt ned  himlen. Ett öppet landskap med ett stort inslag av lövskog i höstskrud, glitter från vattnet i en sjö och härliga vägsträckor med fina nedförsbackar där jag passade på att dra upp tempot  så mycket jag kände mig bekväm med, 43 km/h visade cykeldatorn. 

Hemfärden fördystrades dock av motvind och jag tappade tempo. Kom dock hem tidigt på eftermiddagen och hade då lagt mer än 70 km bakom mig den dagen. Jag är på det hela taget nöjd och kotletten smakade bra.  