Glödande höstfärger och högre hastighet

Igår eftermiddag efter jobbet hade jag möjlighet att ge mig ut på vägarna igen. En ordentlig tur helst, skulle det bli. Om man fick tro väderleksrapporterna skulle helgen bli grå, kylslagen och regnig, så det var lika bra att passa på.

Tanken var först att ta mig från Västerås till Skultuna, ca en mil norr om stan, via Hökåsen, Tillberga och vägen som går från riksväg 56 och förbi Frösvisjön, där man borde kunna få en vacker utsikt över ett färgrikt höstlandskap. Förmodligen skulle jag få syn på fåglar där som höll på att bereda sig för flytten mot varmare länder.

Emellertid märkte jag att vinden blåste åt fel håll och jag valde återigen grusvägen mot Mycklinge och därefter Tortuna. Därifrån fortsatte jag i riktning mot Orresta och Björksta, ca 10 km bort.

Fredagseftermiddagen bjöd på vackert väder, men det saknades inte mörka moln, men solen stålade starkt från den del av himlen som inte täcktes av dem och det i en skarpare vinkel än den gjort i juni och juli. Hösten går inte att förneka längre, men jag tillhör inte de som vill göra det. Årtidens skönhet  står egentligen inte sommaren långt efter.

Gula och röda lövträd syntes över fälten och luften var frisk och lätt att andas. Vinden kom nu lätt från sidan, men ändå från rätt håll. Jag kunde, utifrån mina förutsättningar, dvs. min cykel och min grad av träning, hålla bitvis höga hastigheter. I en nedförsbacke strax innan Tortuna  nådde jag enligt cykeldatorn 46 km/h och på flera andra sträckor kunde jag för en stund hålla mig kring 40 eller strax därunder.

Jag är egentligen inte helt förtjust i alltför höga farter, eftersom jag ibland är lite rädd för att tappa kontrollen över cykeln. Säkert har det lite att göra med de iofs små olyckor jag råkat ut för sedan jag kom i gång med cyklandet för några år sedan. Att jag inte skadats värre än jag gjort hittills är nog turens förtjänst.

Dock har jag under sommaren utvecklat ett mer taktiskt sätt att ta mig fram. Jag utnyttjar växlarna bättre, har hittat en bättre sittställning och försöker förskjuta tyngdpunkten framåt. Att jag har kläder som inte innebär onödigt vindmotstånd gör säkert sitt till. Motivation och ökad intensitet när jag trampar betyder också mycket. Jag minskar inte ansträngningen om det tar emot lite. Tydligen orkar jag lite mer nu, så det går åt rätt håll.