Slitage...ett trist faktum som säger att jag har haft roligt.

Det visste jag egentligen! Det tar på för en aldrig så robust cykel att rulla mil efter mil, ja, så långt att dessa kan räknas i hundratal.  Cykeldatorn visar att jag sedan i maj, då jag skaffade den, cyklat ca 347 mil. Och det är inte allt.  Till det kommer pendling, oftast oräknat,  på ca 1 mil per dag och alla mindre turer. Det finns många som cyklar mer och längre men en del mil måste man ändå säga att det blivit.

Och milen sätter sina spår. Igår lämnade jag in cykeln på service, främst för att justera växlarna, något jag gärna överlåter till professionella krafter när det gäller finliret. Det visade sig, inte så oväntat att det blivit en del slitage.

När jag hämtad cykeln idag visade det sig att jag inte kunde få i de högsta växlarna. Kedjan vägrade. Något irriterad sökte jag upp en annan verkstad när jag, i ett annat ärende tagit mig till en annan ände av stan och där konstaterade de detta, som inte påtalats av de som gjort servicen. Dock fixade de till växlarna så gott eet gick, men rådde mig att jag till våren borde byta ut kedjan och kedjekassetten. Och så får det väl bli. Dock stör det mig att den verkstad jag anlitat att kika på cykeln först inte sade något om hur det stod till.

Inte är jag väl så särskilt förvånad egentligen. Att jag rört mig en del, cyklat långa distanser och på inte alltid alldeles slätstrukna underlag sätter sina spår.  Det är ett tecken, om inte annat,  att jag verkligen gillar att få hjulen att snurra. Och en tanke som slår mig är att det nog blir rätt bra med en cykel till, så att den ena får tjäna till stadstrafiken och pendling och den andra till äventyr, långfärder och träning.