Ljust men kallt...

God morgon!

Det är i slutet av mars och enligt mina stolta ambitioner skulle jag redan vara ute på vägarna, befara dem, "bo på dem". Men icke! Kallt och mörkt är det länge här i norden och livet går in i en annan rytm när kylan och mörkret kommer över oss. Men denna morgon är det ljuwt!  Solen strålar verkligen även om klockan är en kvart över sju på morgonen. Strax dags att åka till jobbet.

Cyklandet står för dörren. Dag för dag får solen det lättare att göra sitt jobb. Om någon vecka, kan, man hoppas, kommer det förhoppningsvis att vara märkbart varmare. Jag trivdes inte med vintercykling, det får jag erkänna.  Kanske berodde det på att jag var dåligt klädd, kanske på att jag är en smula slö...Vintern blev en inomhustid, som den brukar vara, även om jag gjorde några utfärder i januari. Men vad väntar då nu?

* Rejäl service av crosshybriden, ny kedjekassett och kedja, kanske kombipedaler.

* Nya handskar och byxor behövs samt ett gäng nya kläder av olika slag.

* Och så förstås att jag börjar ge mig ut på vägarna igen och det utan  andra pretentioner än att ge mig ut, trots att det just nu känns trögt...

I slutet av april har jag sannolikt den nya cykeln här, en gravelbike från Scott. Längtar efter att ge mig ut på småvägar och grusvägar på upptäcktsfärder. Mitt intresse för fornminnen, historia och cykling går att utmärkt att kombinera...Hågahögen, hällristningarna utanför Enköping, Gamla Uppsala och de medeltida kyrkor, som finns på landsbygden här i Mälardalen väntar på besök...

Ljust är det redan men fortfarande kallt....Jag väntar.