Inlägg

En tur i dimmornas rike, första advent 2018

Bild
December anlände som brukligt med mörka morgnar och tidiga solnedgångar. I morse låg mörkret tätt fram till en bra bit in på morgonen och dimman låg tät och ogenomtränglig över Västerås med omnejd. Plusgrader, om än få. Det blev en tur även denna morgon med mountainbike. Norröver mot Gesala, Vad och Hallsta ännu en gång på skogsstigar och leriga grusvägar som sög fast i däcken och längs gropiga skogsvägar fulla av vattenpölar och här och var isbelagda och sliriga partier. Hala rötter och något för välpumpade däck är kanske inte heller någon idealisk kombo men jag tog mig fram säkert men kanske långsammare än annars på stigarna. Växlarna verkade inte heller helt stabila, särskilt de lägre. Antagligen hade lera letat sig in bland kugghjulen i bakhjulet. Därför blev tempot n...

Nya cyklar, senhöstcykling och omvägspendling

Bild
Först senhöst, gråhet, solen får en snävare vinkel att skina ifrån på himlen, lägre temperaturer och tidigare solnedgångar. För mig blir det allt färre längre turer, schemat är fyllt, dagarna korta och tiden knapp. Ändå... Slutet av hösten innebar trots allt ett "cyklistiskt" crescendo jämfört med tidigare år. Fram till mitten av oktober, gravelbike, sen några veckors stiltje men så blev det mer eller mindre plötsligt dags för en mountainbike, om än av det allra enklaste slag, en Merida Big Seven Striker (acera 24 växlar) , impulsköpt på det blev cyklister omstridda XXL. Avgörande för köpet blev väl priset, otålighet, irritation över den cykelstöld jag utsattes för första dagen efter semestern och som tillfälligt gjort mig tvungen att pendla med en visserligen charmig gammal femväxlad Crescent fr...

Som ett besök vid övre Tunguska

Bild
Träd ligger som brända plockepinn i formlösa högar, till hälften brända stammar står i ensamt majestät i det förödda landskapet. En korp hörs kraxa och vinden susar svagt. Det är det enda tecknet på liv.... År 1908 inträffade något i östra Sibirien. Ett objekt, kanske en meteor eller komet, därom finns det många teorier, slog ned över Steniga Tunguska. Expeditioner sändes ut och teorier skapades. Någon föreslog rent av att ett UFO skulle ha exploderat över floden i nordöstra Sibirien men det får nog sägas tillhöra de något mer spekulativa förklaringarna. Men bilder på förödelsen spriddes, förkolnade trädstammar, ensamma stockar och även om foton är stumma är det lätt att föreställa sig korparnas läten och vindens sus. Människan är bra liten.... Jag lämnade Irkutsk och styrde norrut mot nedslagsplatsen....(Det blev visst lite fel!) Jag och cykeln styrde iväg en kort bit söder ut längs Bergslagsvägen, in på Svetsarvägen och vidare in i skogen på andra sidan vägbommen. En liten stund t...

En frostmorgon och anledningen till att jag cyklar

Bild
Strax före åtta gav jag mig av. En kall morgon var det, termometern visade runt nollan, men solen var på väg upp på en klar himmel och i trädens lövverk glödde höstfärgerna i sina varma färgnyanser. Frost i gräset, marken fruset hård. Jag var på väg bort från stan, norrut på vägarna mot Sala. Tanken var att ta ta vägen genom skogen mot Skogsängen mellan Gesala och Hedensberg, någon mil från Västerås och sedan fortsätta mot Ransta. Kallt var det som sagt och klädseln blev därefter, långa ben på byxorna, handskar och mössa under hjälmen men en krånglande dragkedja fick mig att lämna cykeljackan hemma. Istället fick det bli en kanske lite väl bylsig men värmande munkjacka, en fleecetröja och en polotröja. Det skulle funka utmärkt visade det sig, även om jag nog ökade luftmotståndet något, något som inte bekom mig något särskilt. En njutbar färd på lite lagom ensliga vägar var syftet med turen. Sadelstångsväskan var packad för en övernattning och hjulen, som blivit lite vinda under...

På jakt efter nya vägar

Bild
Igår kom det ett skyfall. Himlen tycktes öppna sig över COOP:s parkering vid Stenby. Själv stod jag någorlunda torr och säker under det utskjutande taket vid cykelställen. Jag hade precis återvänt hemåt efter ännu en upptäcktsfärd på småvägarna norr om Västerås och jag var, trots ett tillfälligt Strava-haveri, rätt nöjd. Efter jobbet hade jag satt fart mot Tillberga och Hedensbergs herrgård via Tillberga kyrkbacke och över järnvägsövergången nedanför. Från Hedensberg cyklade jag en kortare sträcka åt väster och kunde, efter ännu en järnvägsövergång, svänga av åt vänster vid en skylt med texten "Skogsängen". Därifrån ledde en smal och rätt stenig grusväg förbi några bostadshus och vidare in  i ett skogsområde, där vägen efter Sommarängen övergick till att bli en skogsväg med tydliga hjulspår och ett gräsbevuxet mittparti. Runt vägen stod skogen i tilltagande höstskrud, gula löv och rodnande under en grå himmel över en smal vägslinga som från utgångspunkten är 5-6 km om jag m...

Upptäcktsfärd i Gesala-skogen

Bild
Det är höst. Kyligare luft, regniga dagar, tunga moln och arbete, det är en sida av det. En annan är höga klara skyar, strålande sol, starka färger som både minner om en ökad livsintensitet och det oundvikliga bortdöendet. Den tidiga hösten är min tid tack vare detta. Den senaste veckan har jag varit förkyld, till och med haft feber och övervägt att stanna hemma från arbetet men på grund av en blandning av envishet, pliktrohet och dumhet, kämpade jag mig genom dagarna. I måndags, innan eländet bröt ut på allvar, begav jag mig ut i ett skogsområde, nära Gesala, en by nån mil norr om Västerås, inte långt från där Sala-vägen går norröver mot Sala och vidare mot Gävle. Efter turen bröt snuvan ut och något cyklande blev det inte mer den veckan förrän idag. Den närbelägna skogen norr om stan lockade. En smal grusväg letade sig upp från den asfalterade vägstumpen mellan Gesala och riksväg 56, alldeles intill en gård. Tidigt på förmiddagen styrde jag in igen bland träden. Gulnande lövträd, ...

Drömmer om oändliga grusvägar, om en minitur på Badelundaåsen

Bild
Korta turer har sin charm även om jag känner mig som mest hängiven när flera tiotals eller hundratals kilometer ligger framför mig... Igår cyklade jag flera varv på en bana på Badelundaåsens södra del i Västerås, nära Anundshög och de fornminnestäta trakterna däromkring. En grusväg, där man, om man kommer från stan via Bjurhovda, tar av till höger, övergår, efter att man passerat Tibble gård, i en smal grusstig som går uppför åsryggen på en bitvis smal och slingrande platå, som omges av ekbevuxna hagar, där bland annat hästar betar. På några ställen kan man se ut över området som man får god utsikt över. Det går att rulla på bra en god bit av sträckan såvida man inte möter fotgängare med hundar eller rent av ryttare. Det gjorde jag igår och fick mig att fundera en del ...