Cyklatser

Igår kom det ett skyfall. Himlen tycktes öppna sig över COOP:s parkering vid Stenby. Själv stod jag någorlunda torr och säker under det utskjutande taket vid cykelställen. Jag hade precis återvänt hemåt efter ännu en upptäcktsfärd på småvägarna norr om Västerås och jag var, trots ett tillfälligt Strava-haveri, rätt nöjd. Efter jobbet hade jag satt fart mot Tillberga och Hedensbergs herrgård via Tillberga kyrkbacke och över järnvägsövergången nedanför. Från Hedensberg cyklade jag en kortare sträcka åt väster och kunde, efter ännu en järnvägsövergång, svänga av åt vänster vid en skylt med texten "Skogsängen". Därifrån ledde en smal och rätt stenig grusväg förbi några bostadshus och vidare in  i ett skogsområde, där vägen efter Sommarängen övergick till att bli en skogsväg med tydliga hjulspår och ett gräsbevuxet mittparti. Runt vägen stod skogen i tilltagande höstskrud, gula löv och rodnande under en grå himmel över en smal vägslinga som från utgångspunkten är 5-6 km om jag m...

Det är höst. Kyligare luft, regniga dagar, tunga moln och arbete, det är en sida av det. En annan är höga klara skyar, strålande sol, starka färger som både minner om en ökad livsintensitet och det oundvikliga bortdöendet. Den tidiga hösten är min tid tack vare detta. Den senaste veckan har jag varit förkyld, till och med haft feber och övervägt att stanna hemma från arbetet men på grund av en blandning av envishet, pliktrohet och dumhet, kämpade jag mig genom dagarna. I måndags, innan eländet bröt ut på allvar, begav jag mig ut i ett skogsområde, nära Gesala, en by nån mil norr om Västerås, inte långt från där Sala-vägen går norröver mot Sala och vidare mot Gävle. Efter turen bröt snuvan ut och något cyklande blev det inte mer den veckan förrän idag. Den närbelägna skogen norr om stan lockade. En smal grusväg letade sig upp från den asfalterade vägstumpen mellan Gesala och riksväg 56, alldeles intill en gård. Tidigt på förmiddagen styrde jag in igen bland träden. Gulnande lövträd, ...

Korta turer har sin charm även om jag känner mig som mest hängiven när flera tiotals eller hundratals kilometer ligger framför mig... Igår cyklade jag flera varv på en bana på Badelundaåsens södra del i Västerås, nära Anundshög och de fornminnestäta trakterna däromkring. En grusväg, där man, om man kommer från stan via Bjurhovda, tar av till höger, övergår, efter att man passerat Tibble gård, i en smal grusstig som går uppför åsryggen på en bitvis smal och slingrande platå, som omges av ekbevuxna hagar, där bland annat hästar betar. På några ställen kan man se ut över området som man får god utsikt över. Det går att rulla på bra en god bit av sträckan såvida man inte möter fotgängare med hundar eller rent av ryttare. Det gjorde jag igår och fick mig att fundera en del ...

Tiden går och jag Kan konstatera att det inte blivit  mycket skrivet här. Men cyklat har jag,  Mycket till och med periodvis. Värmlandsturen avslutades efter ett stopp i Örebro, som tyvärr inleddes med en mindre olycka och lackskador på cykeln men dagen efter kunde jag lyckligen ta mig hem via fina landsbygdsvägar via Arboga och Köping.  54 mil blev turen allt som allt. Bara några dagar senare var det dags igen. Nu styrde jag österut mot Uppsala längs vägar jag åkt på i slutet av april. Men det gick långsamt den här gången pga värmen.  Över 30 grader och under en ibland obarmhärtigt het sol tog jag mig fram mellan gulnande björkar och torkade ängar och fält. Törstig, svettigt och kanske vare sig njutbart eller ens hälsosamt var det men jag kom fram. Jag stannade två nätter i Uppsala hos släkt och vänner och hann göra besök i Gamla Uppsala och vid gravfältet i Valsgärde, inte långt därifrån. Från Uppsala styrde jag norrut, först mot Vendels kyrka där jag sammantr...

Alltså befann jag mig i Karlstad. Efter en regnig för- och tidig eftermiddag klarnade himlen, solen sken och värmen återvände, kanske inte alldeles Välkommen men inte heller motsatsen.  Inkvartering hade jag hittat snart efter ankomsten, STF:s vandrarhem på Kasernhöjden, ett gammalt regementsområde, där jag själv fick förfoga över ett fyrabäddarsrum. Det var hyfsat hemtrevligt förutom att toalettdörren i korridoren gick i baklås och fick tryckas upp morgonen efter, då jag skulle ge mig iväg igen. På kvällen var det liv och rörelse på stan. Folk hade mött upp på barer och pubar för att se Sveriges VM-match mot England men med tanke på resultatet var det rätt moloket och stillsam på de flesta ställen. Ett gäng glada kroater viftade dock med hemlandets fana och sjöng patriotiska sånger....undrar om de också tog det l...

Kanske har jag börjat komma i gängorna igen. Jag kom hem från sommarens större cykeläventyr, en tur till Värmland, i förrgår och av förklarliga skäl kände jag mig en smula sliten igår, till och med lite tom och deppig, men det har, vad det verkar, gett med sig. 54 mil genom skogar, över berg och genom vackra landsbygdsområden blev det alltsom allt. Här följer berättelsen om turen: Jag startade tidigt på morgonen från Västerås och åt frukost i Ramnäs, varefter jag fortsatte mot Skinnskatteberg, dit jag anlände tidigt på förmiddagen. Därefter var det dags att röra sig i riktning mot Kopparberg, drygt 50 km därifrån. Skog, dovt grön barrskog längs vägarna, en och annan sjö eller tjärn passerade jag, men få hus och ännu färre orter. Jag passerade In i Dalarnas län nära Malingsbo och fortsatte...

Mitt i sommaren! Bortsett från någon vecka med liter kyligare väder har värmen och solen erövrat herraväldet sen i början av maj. Underbart för det mesta men värmen har också varit ansträngande, kraftdränerande och flåsframkallande. Jag sticker inte under stol med det. Av den anledningen har jag flat att gr mig ut antingen tidigt på förmiddagen, när jag haft tillfälle till det eller på kvällarna, ibland rätt så sent.  Det har gått framåt mest. Jag har snabbt blivit snabbare och säkrare i sadeln även om jag i absoluta termer inte är särskilt snabb ännu så länge.  Jag är ingen idrottare och ska inte låtsas som att jag vore en, jämföra mig med mig själv om jag nu nödvändigtvis ens måste bry mig om vad Strava eller cykeldatorn talar om för mig. Tendensen har nog blivit väl mycket t...