Cyklatser

Tidig lördagsmorgon.  Sol och lite moln. En frisk, krispig kyla i luften och det är vindstilla. Bort ifrån Västerås bär det i sakta mak. Ryggsäcken, som säkert väger uppemot 10 kg, dunsar i hjälmen, vilket är irriterande till tusen, vilket får mig att inse att jag borde dra åt några remmar, så jag får stanna och göra det. Från Tillberga fortsätter jag till Tortuna och därefter sätter jag fart mot länsgränsen, vid Bredsdal. Målet är nu Uppsala, där jag ska hälsa på en släkting jag inte träffat på ett tag. Med en sammanhängande ledighet på fyra dagar var det bara att passa på, att kombinera detta med ett cykeläventyr, en "cyklats" genom de västra delarna av landskapet mot dess hjärta, Uppsala, en stad jag känner mig rätt hemma i genom minnen, släkt, vänner och inte minst studier, även om jag bara var student där i två år. Vägarna jag tog mig fram på slingrade sig mellan åkrar, skogspartier och dungar. Vid Sevalla tog jag av på en längre grusväg i riktning mot en plats som het...

Igår var det en vacker morgon. Solsken, höga slöjmoln men kyla i luften, det där man brukar kalla för "krispigt". Äntligen verkar det som om året har vänt och att våren är här. Som planerat gav jag mig ut på vägarma i syfte att upptäcka ett "främmande" land, Fjärdhundraland, enkelt förklarat den västra delen av Uppland, i Enköpings och Heby kommun. Från början var Fjärdhundraland ett s.k "folkland" med egen lagstiftning och rättskipning tills dess området tillsammans med Tiundaland, Attundaland och Roden bildade landskapet Uppland någon gång i slutet av 1200-talet. Att historia intresserar mig är inget jag kommer att dölja i den här bloggen, även om det i första hand är en cykelblogg. När jag rör mig genom landskapen och längs vägarna undrar jag ofta över hur det såg ut där tidigare, vilka m...

Jag kom hem till Västerås tidigt på eftermiddagen idag efter några dagar i Sala. Tunga moln, låga temperaturer och regn fördystrade varje cykelplan så länge jag var kvar i mitt föräldrahem, men när jag kom tillbaks till stan låg där bara en tung, våt dimma av duggregn i luften. Jag beslöt mig för en tur av lagoma dimensioner, ca 30 km. Det dröjde inte länge förrän jag dragit iväg i riktning mot Hökåsen och Tillberga och sedan iväg mot Mycklinge och Tortuna på våta och närmast sankmarksartade grusvägar. Hem kom jag ca en timma senare efter 28,6 km av trampande. Motvind, kyla, ca 5 grader och leriga vägar drog ned tempot något men jag tog mig fram. Flåsade en del i början men kom in i andra andningen efter ca 30 minuter. Jag ska också medge att min kondition kunde vara bättre, efter ca två ganska overksamma må...

Det slutade väl inte så bra egentligen...råbarkad motvind och så våldsam kramp i benen, en smärta som skulle kunna få en att ramla ihop med skrik och jämmer...Jag fick stanna och sträcka ut benet några gånger och så vila och försiktigt cyklande.  Till sist kom jag hem och kunde vila ut lite. Dagen avslutades dock med en middag på indisk restaurang och en välsmakande curry med ris och färskost och jag var nog ändå på det hela taget nöjd. Igår visade det signat det dykt upp en cykel som passade mina ämdamål, Scott Gravel Speed Md18, en tjugoväxlad gravelbike på ca 10 kg och utrustad med Shimano Tiagra, carbongaffel och mekaniska skivbromsar. Priset var, vid jämförelse med likvärdiga cyklar, bland annat från samma märke, något lägre. Det var svårt att urskilja någon verklig skillnad. Det blev alltså ett köp...

God morgon! Det är i slutet av mars och enligt mina stolta ambitioner skulle jag redan vara ute på vägarna, befara dem, "bo på dem". Men icke! Kallt och mörkt är det länge här i norden och livet går in i en annan rytm när kylan och mörkret kommer över oss. Men denna morgon är det ljuwt!  Solen strålar verkligen även om klockan är en kvart över sju på morgonen. Strax dags att åka till jobbet. Cyklandet står för dörren. Dag för dag får solen det lättare att göra sitt jobb. Om någon vecka, kan, man hoppas, kommer det förhoppningsvis att vara märkbart varmare. Jag trivdes inte med vintercykling, det får jag erkänna.  Kanske berodde det på att jag var dåligt klädd, kanske på att jag är en smula slö...Vintern blev en inomhustid, som den brukar vara, även om jag gjorde några utfärder i januari. Men vad väntar då nu? * Rejäl service av crosshybriden, ny kedjekassett och kedja, kanske kombipedaler. * Nya handskar och byxor behövs samt ett gäng nya kläder av olika slag. * Oc...

Idag är det trettondagen. Julen håller på att ta slut och nyåret är redan passerat med  nästan en vecka. Tankarna börjar att orientera sig framåt, mot våren och sommaren, även om dessa ännu känns rätt avlägsna.  Ute skiner solen men temperaturen ligger en bit under nollstrecket. Idag upptäckte jag att bakhjulet på crosshybriden hade drabbats av punktering. Det var inte oväntat eftersom däcket hunnit bli ordentligt slitet efter att ha tjänat väl i hundratals räknade och oräknade mil sedan förra våren.  Det blir helt enkelt dags att byta ut däcket så snart som möjligt, viket blir första steget i en rad serviceåtgärder jag måste göra under den tid som kommer. Kedja och kedjekassett måste också bytas ut, även om det inte är riktigt lika brådskande. Under tiden börjar planerna inför sommaren ta form. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så tänker jag vänds styret mot väster i år. Tanken är att först ta mig till Karlstad via Kopparberg, Hällefors och Filipstad. Hittills har ...

Det börjar närma sig jul. Det är bråda tider både inför den stundande högtiden och på arbetet. Trots allt finns det en del tid som kan ägnas åt andra saker. Att det skulle bli en vacker morgon stod klart redan när jag såg ut genom fönstret vid sjutiden i morse. Termometern visade strax över - 10 grader och snön glimmade och gnistrade där ute. Jag bestämde mig för att pröva på riktig vintercykling. Fyra lager kläder, två polotröjor, en fleece och så cykeljackan, på fötterna kängor. Så bar det iväg! Rätt snart fick jag värmen i kroppen och slutade bekymra mig över kölden, men jag var försiktig och tog mig med rätt så låga hastigheter ned mot Östermälarstrand och därefter mot Björnöbron. Därefter begav jag mig på de under andra årstider så härliga grusvägarna mot Gäddeholm, ett grusparadis i miniatyr vår, sommar och höst. Men nu hade leden förvandlats till ett isigt och slirigt helsike. Sakta gick det och jag gjorde mitt bästa för att ta mig fram helskinnad. Jag letade efter stråk med ...