Inlägg

Drömmer om oändliga grusvägar, om en minitur på Badelundaåsen

Bild
Korta turer har sin charm även om jag känner mig som mest hängiven när flera tiotals eller hundratals kilometer ligger framför mig... Igår cyklade jag flera varv på en bana på Badelundaåsens södra del i Västerås, nära Anundshög och de fornminnestäta trakterna däromkring. En grusväg, där man, om man kommer från stan via Bjurhovda, tar av till höger, övergår, efter att man passerat Tibble gård, i en smal grusstig som går uppför åsryggen på en bitvis smal och slingrande platå, som omges av ekbevuxna hagar, där bland annat hästar betar. På några ställen kan man se ut över området som man får god utsikt över. Det går att rulla på bra en god bit av sträckan såvida man inte möter fotgängare med hundar eller rent av ryttare. Det gjorde jag igår och fick mig att fundera en del ...

Sensommarturer

Bild
Tiden går och jag Kan konstatera att det inte blivit  mycket skrivet här. Men cyklat har jag,  Mycket till och med periodvis. Värmlandsturen avslutades efter ett stopp i Örebro, som tyvärr inleddes med en mindre olycka och lackskador på cykeln men dagen efter kunde jag lyckligen ta mig hem via fina landsbygdsvägar via Arboga och Köping.  54 mil blev turen allt som allt. Bara några dagar senare var det dags igen. Nu styrde jag österut mot Uppsala längs vägar jag åkt på i slutet av april. Men det gick långsamt den här gången pga värmen.  Över 30 grader och under en ibland obarmhärtigt het sol tog jag mig fram mellan gulnande björkar och torkade ängar och fält. Törstig, svettigt och kanske vare sig njutbart eller ens hälsosamt var det men jag kom fram. Jag stannade två nätter i Uppsala hos släkt och vänner och hann göra besök i Gamla Uppsala och vid gravfältet i Valsgärde, inte långt därifrån. Från Uppsala styrde jag norrut, först mot Vendels kyrka där jag sammantr...

Längs Vänern och över slätterna, Värmlandsturen 2

Bild
Alltså befann jag mig i Karlstad. Efter en regnig för- och tidig eftermiddag klarnade himlen, solen sken och värmen återvände, kanske inte alldeles Välkommen men inte heller motsatsen.  Inkvartering hade jag hittat snart efter ankomsten, STF:s vandrarhem på Kasernhöjden, ett gammalt regementsområde, där jag själv fick förfoga över ett fyrabäddarsrum. Det var hyfsat hemtrevligt förutom att toalettdörren i korridoren gick i baklås och fick tryckas upp morgonen efter, då jag skulle ge mig iväg igen. På kvällen var det liv och rörelse på stan. Folk hade mött upp på barer och pubar för att se Sveriges VM-match mot England men med tanke på resultatet var det rätt moloket och stillsam på de flesta ställen. Ett gäng glada kroater viftade dock med hemlandets fana och sjöng patriotiska sånger....undrar om de också tog det l...

Det hårda Bergslagen - Värmlandsturen 1

Bild
Kanske har jag börjat komma i gängorna igen. Jag kom hem från sommarens större cykeläventyr, en tur till Värmland, i förrgår och av förklarliga skäl kände jag mig en smula sliten igår, till och med lite tom och deppig, men det har, vad det verkar, gett med sig. 54 mil genom skogar, över berg och genom vackra landsbygdsområden blev det alltsom allt. Här följer berättelsen om turen: Jag startade tidigt på morgonen från Västerås och åt frukost i Ramnäs, varefter jag fortsatte mot Skinnskatteberg, dit jag anlände tidigt på förmiddagen. Därefter var det dags att röra sig i riktning mot Kopparberg, drygt 50 km därifrån. Skog, dovt grön barrskog längs vägarna, en och annan sjö eller tjärn passerade jag, men få hus och ännu färre orter. Jag passerade In i Dalarnas län nära Malingsbo och fortsatte...

Cykelglädje och karaktärsdaning...

Bild
Mitt i sommaren! Bortsett från någon vecka med liter kyligare väder har värmen och solen erövrat herraväldet sen i början av maj. Underbart för det mesta men värmen har också varit ansträngande, kraftdränerande och flåsframkallande. Jag sticker inte under stol med det. Av den anledningen har jag flat att gr mig ut antingen tidigt på förmiddagen, när jag haft tillfälle till det eller på kvällarna, ibland rätt så sent.  Det har gått framåt mest. Jag har snabbt blivit snabbare och säkrare i sadeln även om jag i absoluta termer inte är särskilt snabb ännu så länge.  Jag är ingen idrottare och ska inte låtsas som att jag vore en, jämföra mig med mig själv om jag nu nödvändigtvis ens måste bry mig om vad Strava eller cykeldatorn talar om för mig. Tendensen har nog blivit väl mycket t...

"Det är vackrast när det skymmer" - Pastoralsvit

Bild
Det är om kvällarna det lättar. Värmen drycker sig med bedövande kraft ned från en blå eller blådisig himmel. Orken är inte som den borde. Tunga steg, törst och huvudvärk. Sömnlösa och svettiga nätter i en lägenhet där tvärdrag bara är något man hört andra tala om. Humöret är som det kan, jag är retlig, ilsk och känner mig odräglig. Jag vet inte om jag trivs med den "heliga" och "härliga" värmen om jag ska vara ärlig och det ska man väl... Men när solen börjar söka sig mot horisonten i väster kommer lättnaden. Ljuset skiftar över i orange och röda toner och kommer från en allt skarpare vinkel på himlen. Vägarna lockar och jag ger mig ut, delvis också för att slippa kvalmet inomhus. Det är vackrast när det skymmer...Jag lämnar stan bakom mig och rör mig på vägar mellan fält, betesmarker, skog och gårdar. Himlen får en rosa ton och ett gyllene dis syns mellan lunder och dungar.Lärkor, svalor och koltrastar drillar, skriar och sjunger och kanske hör jag även näkte...

Om vådan av att underskatta sitt behov av vatten...

Bild
Gassande sol, högsommardis och häggblomsdunster. Just det sista! Det är bara den 13:e maj men det känns som att det vore i andra halvan av juli. Sommaren kom triumfatoriskt inmarscherande över landet, en dröm! Det är förmiddag och jag lämnar Sala efter en weekend hos mina föräldrar och en trevlig afton med en god gammal vän, också han med rötterna i staden, upp vid det vackert belägna Mån Ols värdshus. Sommarkväll, kall öl, levande musik...Till Sala hade jag kommit på fredagen efter en tidig och rapp cykeltur via Skultuna, Svanå och Västefärnebo, genom vackra bygder, skogar, bondeland med fält och gårdar, blomsterdoft och begynnande grönska. Flyt i pedalerna hade jag, rundtrampet hade börjat funka som det skulle och närvarokänslan var sådan man kan önska sig. Sjungande däck mot asfalt och grus, andningen som är djup, snabb, syresättande men ändå harmonisk och utan "flåsande". Under turen stannande jag bara en gång, i Västefärnebo för en varm macka och en alkoholfri öl på det...